﻿utgångna arbeten, som förfärdigades
på 1620-talet åt Gustaf II Adolf och
utmärka sig för en hög grad af tek-
nisk färdighet. Mot århundradets midt
undanträngas emellertid alltmer de
textila traditionerna för det mer må-
leriska framställningssättet. Rubens
och Jordaens efterträda nu Raphael
som märkesmän äfven inom tapetväf-
veriets konst, som alltmer söker när-
ma sig målningens. Härpå gifva
drottning Kristinas kröningstapeter
bevis. Man sträfvar efter att fram-
ställa illusoriska, luftperspektiv genom,
användning af allt talrikare färger,
toner och nyanser, och denna smak-
riktning, kraftigt påverkad af den
franska gobelinfabrikationen, växte
allt fort intill 1700-talets slut, så att
väfnaderna nästan fullständigt förlo-
rade sin på materialets beskaffenhet
beroende stil och gjordes i möjligaste
mån förvillande efterbildningar af
taflor, något som naturligtvis icke var
denna väfnadskonsts ursprungliga än-
damål, men som dock hade till förut-
sättning en rent af underbar utveck-
ling af tekniken, en sak, som äfven
de måste erkänna, som beklaga, och
detta på goda skäl, denna ödesdigra
täflan mellan tvenne konstarter på
helt olika arbetsområden.